Hemma igen

Kom hem igår kväll ,inte så sent, var väl hemma runt halv tio *skönt*
Förstår inte hur det kunde gå så snabbt, åkte från mamsen o papsen vid femtiden igår kväll.
Men vi tog ju inte så många pauser så det var väl det.

Idag har jag slappat, fast jag fick den stora "äran" att få bada min väninnas shih-tzu Zanna, Zanna hatar mig nog nu, att JAG kunde vara så frukansvärt elak, DET trodde hon nog inte. Men jag hade inge val, för min väninna bad mig göra detta, och jag kunde inte säga nej eftersom hon hjälper mig massa...

Idag har jag mailat till en massa intressenter för hundfrämjandet igen, får se, kanske har fått napp nu hos en person, för det börjar bli lite akut nu att få iväg en viss dobermann... Men det ska nog ordna sig :)

Kostymjakt, Vår och Hundar

Denna helg så har vi varit i gbg på kostymjakt vi hittade en jätte fin till Per! Han kommer bli så snygg till bröllopet... :)

Vi placerade även om en fin dobermann, hon är så fruktansvärt gå så jag skulle kunna ha henne här hemma. Men Dobermann är nog inte riktigt min ras, är man en retrieverfantast så är man :)

Och nu är det vår på riktigt, för jag har också sett tussilago nu! Dessutom så har jag ätit på uteservering för första gången i år, dels för att det var på donken men ändå, Åskar var glad för att kunna vara med iaf och sedan så har jag även ätit årets första mjukglass. Så nu är det verkligen vår på riktigt!! :)

Möte med jobbet

Igår var då det stora beryktade mötet med jobbet som skulle avgöra min framtid.
Chefen var där, facket var där, jag var där och någon rehabiliteringsmänniska var där.
El chefe hade självklart noll koll, och sa nej det finns inga jobb inom varken kommunen eller hos mig. Kanske ett vikariat natt på ett ställe till september och så kunde hon erbjuda en plats hos en våldsam brukare.

Men facket hade ju också kollat upp jobb och fått höra talas om ett korttidsboende med barn som sökte folk, ett jobb som skulle passa perfekt för mig 75% var det på också, vilket är precis det jag vill arbeta som MAX.

Det som beslutades var att vi skulle försöka få till ett möte med enhetschefen på korttidsboendet och att jag skulle jobba hos den våldsamma brukaren tills det arbetet på korttid. började. Men när jag sedan följde med chefen till hennes kontor och hon skulle berätta mer om brukaren så insåg jag att där kommer jag aldrig klara av att vara.

Så nu står jag på ruta 1 igen. Verkar som om jag kommer bli tvungen att ta ut semester de dagar jag skulle jobbat... Men men... Jag tänker ju inte direkt riskera min nyvunna hälsa för ett arbete på några få veckor. Så det är ju som det är det.

I helgen så blir det en helg i hundars anda igen, och lite shopping inför bröllopet :)

Lördag

Tiden går på hela tiden, även fast jag inte känner att jag hinner med.
Men jag lever iaf, och det är väl positivt,tror jag.
Idag har jag varit och visat den hund jag är jourmatte till,
det gick bra.
Och jag hoppas verkligen intressenten tackar ja :)

De senaste dagarna har varit skittunga, och det är helt otroligt att jag sitter upp, utan att ha skadat mig själv och gjort andra dumheter.
Var på möte med facket i fredags, och de har lovat att jag aldrig mer behöver se min brukare. Tack och lov! Däremot är de skitförbannade på min chef och det är jag med.

Jag var ju på möte hos chefen efter jag varit hos facket i fredags, det var inge kul. Under 45 minuter så satt hon och talade om för mig hur dålig jag var som personlig assistent, och att jag inte alls borde känna mig kränkt av min brukare och blablabla... Jag försökte förklara att jag ite hade något emot att vara kvar i yrket, eftersom jag till 100% tror att jag kan trivas ihop med en annan brukare, men hon tyckte inte det, för ni alla vet väl att en person som har en personlig assistent är otrevliga, dumma och är utåtagerande med hot och slag? Då kände jag verkligen att måttet var rågat, snacka om att dra alla över en kam, en sådan person borde verkligen inte vara chef för personlig assistans... Men jag slipper iaf prata med människan, för f.r.o.m nu så kommer facket sköta allt. TACK OCH LOV FÖR ATT JAG GICK MED!

Fick tag på läkaren i fredags också efter att jag hotade med att ta livet av mig, sjukt att man ska behöva säga något sådant för att någon ska lyssna! Han var ju allmänt dum som vanligt, men han har iaf sagt att jag fortsätter vara heltidsjukskriven ett tag till, men han vägrar säga hur länge, så jag har ett möte med honom på onsdag.

USch jag skulle inte bloggat om detta, för nu kom klumpen och ångesten tillbaka över jobbet... *suck*

Ett evigt kämpande...

Jag har nu inte sovit på 3 dagar.
Jag är trött.
Kan konstatera att Theralen hjälper INTE!
Jag hatar min läkare, jag önskar att han skulle kunna få uppleva mina känslor under en dag, så kanske han förstår varför jag inte klarar av mitt liv.
En extra hund här just nu, är jourhem till ett litet monster.
Ja, han är ett monster och elak,
men samtidigt bedårande söt.
Hoppas att vi hittar ett hem till honom snart,
mina djur lider,
särskilt katten.
Jag vill sova snart.
Eller låt mig dö,
för jag kommer inte orka
så
länge
till.

En dag i hundanda....

Idag har det nog varit hundar, hundar, hundar för hela slanten.
Har pysslat om mina egna (alltså Åskar och de jag passar ibland) och grejat en massa med hundfrämjandet. Det får en att släppa en del jobbiga tankar...

Jag ä just nu livrädd över att förlora jobbet, samtidigt som jag är livrädd för att behöva återvända. Jag önskar att jag skulle kunna omplaceras. Men tyvärr finns det ju inget just nu :(
Hade tänkt att gå på en rekryteringsmässa idag, även fast jag inte sovit något och kände mig dålig. Men som tur är har jag en klok mor som frågade mig om jag skulle gått dit ifall jag hade 40 graders feber, självklart inte svarade jag. Och då kontrar hon med att jag faktiskt har 40 graders själslig feber. Och det har hon ju fullkomligt rätt i.

Tog en långpromenad med vovvarna idag i skogen, det var lera och vatten överallt. Hundarna blev smutsiga! Tog före och efter bilder på Shih-Tzun Sanna för hon var var väääldigt lerig. Ska ladda upp dem senare har jag tänkt.

Just nu är den stora frågan, vad blir det till middag ikväll?

This life sucks!

Det är ungefär så jag känner just nu, mest hela tiden....
Jag orkar inte längre!
Jag har 3 fina sår på min vänstra arm idag,
pga en kniv igår.
Kul va?

Personalmöte var det imorse.
Tydligen så är det ingen som tål gubbjäveln.
Men det fattar ju inte han.

Ibland kan jag faktiskt känna att vissa människor förtjänar faktiskt inte att få leva, han är en av dem. Psykopatjävel.

Pratade även med chefen hur jobbigt jag tyckte det var hos psykopatjäveln och hans familj. Hon såg hur dåligt jag mådde. Men självklart hade hon inga arbeten att erbjuda inom assistansen förutom hos en gubbe som tar stryptag på personalen eller 10 timmar vecka hos en annan person. Inget av det funkar ju....

Men jag ska på möte på fredag igen för att diskutera framtiden och tills dess så ber jag verkligen till gud att jag får bli sjukskriven ett tag till (Ska jag behöva ta livet av mig för att få folk att fatta hur dåligt jag mår??????) och att jag hittar ett nytt jobb....

Ringde och grät till kuratorn idag, det är tur att jag har henne. För hon lär mig iaf hur jag ska tänka. Just nu tar jag bara en timme idag, jag försöker bara tänke på 1 timme åt gången och se om jag lever.... Ska till henne på onsdag, nu måste jag bara överleva morgondagen. Men det går nog om jag isolerar mig själv. Eller vad tror ni?

Intressenten hos hundfrämjandet tackade nej, så nu verkar det som om jag bli jourhem. Ska bli intressant faktiskt.

10 min kvar till CSI.

Söndag

Söndag, vädret suger och jag är supertrött.
Helgen blev inte riktigt som det var tänkt.
Tanken var total vila, för jag mår så kasst psykiskt just nu.
Vad skedde?
Vi fick oväntat besök av svärmor tors-sön inte vad jag hade planerat direkt, men det fanns ju inte så mycket val...

I fredags var vi på båtmässan, mycket båtar och mycket folk. Väldigt jobbigt var det, men jag överlevde.

Lördag så visade jag en hund för hundfrämjandet. Visningen gick väl sådär. Men det var ändå kul....

Just nu oroar jag mig en hel del för morgondagen. Är tvungen att åka på "APT", vill verkligen inte och jag har en stor klump i magen av ångest. Min brukare är störd, min brukares familj är störd, och jag klarar inte av det. Jag vill byta. Uppå allt så har chefen varit borta under en vecka så det känns inte kul alls. Det enda jag tänker på just nu är faktiskt tyvärr självmord. Jag vet inte hur länge jag orkar med detta liv.

Förbannad!!

Jag jobbar ju lite idellt för hundfrämjandet och imorgon skulle vi ha en visning men intressenten svarar inte i telefon, och självklart kan det ha hänt något och denna person har en förklaring, men det gör mig så irriterad för jag jobbar häcken av mig, och andra från hundfrämjandet jobbar häcken av sig och även hundens ägare bokar upp sig och bara det är ju tungt för dem att veta nu är det kanske dags att lämna ifrån mig min hund, och så svarar inte människohelvetet. Människan har iaf fått en tidsfrist till 11.00 imorgon och om den inte svarat innan det så har den försatt sin chans. Men förbannad och irriterad är jag. Jag blir så frustrerad för man känner ju ett ansvar gentemot ägaren..... Men jag vet ju innerst inne att det inte är MITT fel att det blir så här för jag kan ju inte påverka en annan människas beslut... Men ändå......