Oro

Nu gnager oron i kroppen igen, det är helt sjuk och jag förstår inte varför jag hela tiden hamnar i såna sitser där oron ökar och jag får panik.

För paniken börjar komma krypandes, och ingen är hemma, det är bara jag och mina djur. Älskling jobbar tills 18.00 ikväll. Men han kan nog inte göra så mycket åt detta ändå, men det vore bara skönt att inte vara ensam.

Sov ända till 12.00 idag, helt sjukt, fick en smärre chock när jag kollade på klockan... Men den var 12.00 och Åskar hade inte sagt något alls, för den lilla lathunden låg bredvid mig och bredde ut sig som om han var en stor Grand Danois.

Usch, vad jag hatar min oro!

Dålig Dag...

Ännu en sån där dålig dag,
då verkligen allt känns så jävla kasst och jobbigt.
Vart jag än kollar ser jag problem och ångest...
Har nackspärr dessutom, inge vidare roligt.

Fan vad jag hatar livet ibland,
ska jobba ikväll, en avlastning.
Sååå tråkigt är det att vara där,
men det är pengar, så jag får väl
le och var glad eller nått....

Köpte nya byxor idag, de jeans jag har är trasiga, så det är inge vidare roligt, önskar det fanns något medel som gör så att man rasar i vikt.
Vill komma i mina gamla kläder så att man ser bra ut!
Livet suger!

Huvudvärk fortfarande...

Har nog börjat tappa räkningen på hur länge jag har haft huvudvärk nu, den ligger där molande och jag blir bara tröttare och mer irriterad. Förstår inte varför jag har den heller, tycker biverknigarna från medicinen bör ha gått över nu....

Dagarna är fulla med ångest, men jag sitter upp iaf, även fast jag helst skulle försvinna. Fick brev från f-kassan om sjukpenning, jag hoppas jag får det. Annars vet jag inte riktigt vad jag gör? Jag behöver denna tid för att reparera mig själv, det är inte ens säkert att denna tid räcker.

Ska träffa chefen på måndag, får se vad hon har att säga, hoppas det inte blir som förra gången, men det står ju svart på vitt överallt att jag inte ska återvända, fast det går ju inte heller eftersom arbetsplatsen är stängd. Är redan nervös för mötet, jag hoppas jag kan få ett arbete inom hemtjänsten eller på ett boende. Och så hoppas jag att kommer in på undersköterskeutbildningen.

Nu ska jag väl fortsätta med städningen kanske.

Huvudvärk

Har ont i huvudet, värker hela tiden och jag känner mig trött, seg och drogad på något sätt.
Hade svårt att sova inatt, klev upp, tog Theralen och satte mig framför datorn ett tag och gick sedan och la mig, jag blir bakis av theralenet helt enkelt, eller jag vet inte. Men det känns inget bra att ta det iaf, men om jag inte tar det så kan jag inte sova heller.

Är tokirriterad hela tiden, tål inte att se varken sambon eller djuren. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, känns ensamt, men samtidigt vill jag vara ensam. Människor irriterar mig, och jag irriterar antagligen människor.

Vet inte riktigt hur jag ska handskas med livet, kan jag ens det? Varför lever jag? För min egen skull eller för andras? Jag kan ju knappt ta hand om mig själv, hur ska jag då orka finnas för andra? Jag orkar inte sköta om mitt hem, jag orkar inte se det förfalla heller. ALLT ger mig ångest. Och inget lindrar den, jag förstår verkligen inte VARFÖR jag lever....

Ångest

Vad jag än gör blir fel,
tänker jag på mig själv,
blir det fel.
Tänker jag på andra,
blir det fel.
Jag vill så mycket,
men orken finns inte.
Vill bara krypa ner,
under täcket,
och sluta existera.

Lördag

Tiden går på hela tiden, även fast jag inte känner att jag hinner med.
Men jag lever iaf, och det är väl positivt,tror jag.
Idag har jag varit och visat den hund jag är jourmatte till,
det gick bra.
Och jag hoppas verkligen intressenten tackar ja :)

De senaste dagarna har varit skittunga, och det är helt otroligt att jag sitter upp, utan att ha skadat mig själv och gjort andra dumheter.
Var på möte med facket i fredags, och de har lovat att jag aldrig mer behöver se min brukare. Tack och lov! Däremot är de skitförbannade på min chef och det är jag med.

Jag var ju på möte hos chefen efter jag varit hos facket i fredags, det var inge kul. Under 45 minuter så satt hon och talade om för mig hur dålig jag var som personlig assistent, och att jag inte alls borde känna mig kränkt av min brukare och blablabla... Jag försökte förklara att jag ite hade något emot att vara kvar i yrket, eftersom jag till 100% tror att jag kan trivas ihop med en annan brukare, men hon tyckte inte det, för ni alla vet väl att en person som har en personlig assistent är otrevliga, dumma och är utåtagerande med hot och slag? Då kände jag verkligen att måttet var rågat, snacka om att dra alla över en kam, en sådan person borde verkligen inte vara chef för personlig assistans... Men jag slipper iaf prata med människan, för f.r.o.m nu så kommer facket sköta allt. TACK OCH LOV FÖR ATT JAG GICK MED!

Fick tag på läkaren i fredags också efter att jag hotade med att ta livet av mig, sjukt att man ska behöva säga något sådant för att någon ska lyssna! Han var ju allmänt dum som vanligt, men han har iaf sagt att jag fortsätter vara heltidsjukskriven ett tag till, men han vägrar säga hur länge, så jag har ett möte med honom på onsdag.

USch jag skulle inte bloggat om detta, för nu kom klumpen och ångesten tillbaka över jobbet... *suck*

Ett evigt kämpande...

Jag har nu inte sovit på 3 dagar.
Jag är trött.
Kan konstatera att Theralen hjälper INTE!
Jag hatar min läkare, jag önskar att han skulle kunna få uppleva mina känslor under en dag, så kanske han förstår varför jag inte klarar av mitt liv.
En extra hund här just nu, är jourhem till ett litet monster.
Ja, han är ett monster och elak,
men samtidigt bedårande söt.
Hoppas att vi hittar ett hem till honom snart,
mina djur lider,
särskilt katten.
Jag vill sova snart.
Eller låt mig dö,
för jag kommer inte orka
så
länge
till.

Det gör ont.

Det gör ont överallt,
jag vet inte vad jag ska göra,
jag vet inte hur jag hanterar smärtan,
ångesten,
sorgen,
oron.
Det enda jag vill är att den ska försvinna,
ge mig ro,
låt mig sova,
sluta gnaga.
Jag orkar inte så mycket längre.
Tanken på kniv lockar,
tanken på att försvinna,
för gott.

This life sucks!

Det är ungefär så jag känner just nu, mest hela tiden....
Jag orkar inte längre!
Jag har 3 fina sår på min vänstra arm idag,
pga en kniv igår.
Kul va?

Personalmöte var det imorse.
Tydligen så är det ingen som tål gubbjäveln.
Men det fattar ju inte han.

Ibland kan jag faktiskt känna att vissa människor förtjänar faktiskt inte att få leva, han är en av dem. Psykopatjävel.

Pratade även med chefen hur jobbigt jag tyckte det var hos psykopatjäveln och hans familj. Hon såg hur dåligt jag mådde. Men självklart hade hon inga arbeten att erbjuda inom assistansen förutom hos en gubbe som tar stryptag på personalen eller 10 timmar vecka hos en annan person. Inget av det funkar ju....

Men jag ska på möte på fredag igen för att diskutera framtiden och tills dess så ber jag verkligen till gud att jag får bli sjukskriven ett tag till (Ska jag behöva ta livet av mig för att få folk att fatta hur dåligt jag mår??????) och att jag hittar ett nytt jobb....

Ringde och grät till kuratorn idag, det är tur att jag har henne. För hon lär mig iaf hur jag ska tänka. Just nu tar jag bara en timme idag, jag försöker bara tänke på 1 timme åt gången och se om jag lever.... Ska till henne på onsdag, nu måste jag bara överleva morgondagen. Men det går nog om jag isolerar mig själv. Eller vad tror ni?

Intressenten hos hundfrämjandet tackade nej, så nu verkar det som om jag bli jourhem. Ska bli intressant faktiskt.

10 min kvar till CSI.

Det är inte lätt när det är svårt

Nervsammanbrott inatt, ja det är väl så man kan beskriva det. Jag gråter inte längre så det syns, men inom mig gråter jag och ångesten är fortfarande lika stor. Obeskrivligt stor och jag kan inte hantera det. Just nu vill jag bara fly och gömma mig från alla problem och tankar. Har fortfarande feber. Inne på dag 2, och är hemma imorrn med. Hoppas att febern är borta då.
Det dåliga samvetet gnager dygnet runt.
Vet då inte hur eller vad jag ska göra.
Ta på "The Happy Smile" och låtsats som om världen är perfekt kanske?

Fortfarande sjuk

Blev hemma idag och kommer bli hemma imorgon, har feber. Den är inte hög, men den ligger där molande och jag känner mig trött, seg och irriterad.
Tungt att andas är det också. Vet inte om det är ångest eller om det beror på att jag är sjuk, eller om allt hänger ihop?
Om jag har feber imorgon får jag sjukanmäla mig onsdag också, känns lite kasst. Men kan ju faktiskt inte rå för att jag är sjuk.
Har legat och vilat hela dagen, antingen framför Tv:n eller i sängen...
Håll tummarna att jag vaknar upp feberfri imorgon!