Tro

Nej, detta inlägg kommer inte handla om tro på gud och annat som ett inlägg i förra månaden gjorde utan detta är om en helt annan grej.

En sak som jag har väldigt svårt för, det är att tro på andra människor. Jag tror inte på dem och har väldigt svårt att lita på människor överhuvudtaget. Det har gått så mycket åt helvete under mitt liv, så varför ska jag tro på dem?

Jag har jätte svårt med det som kallas vänner, jag tycker jätte mycket om att prata med människor, även fast jag alltid i början är ganska blyg av mig. Jag tror aldrig att de kan tycka om att prata med mig, för varför skulle de göra det? Jag hatar mig själv så fruktansvärt så mycket, så då är det ju självklart att alla andra också gör det? Det går över mitt förstånd hur man kan tycka om mig, prata med mig, älska mig. Det är omöjligt för mig att förstå. Totalt omöjligt.

Så fort jag börjar prata med vänner, eller skaffa mig några så går jag liksom och väntar på att de ska dumpa mig, försvinna ur i mitt liv och säga" HA trodde du verkligen att jag ville vara din vän på riktigt?!" Jag bara går och väntar hela tiden på att höra dem orden, eller att de slutar att höra av sig.