Jobb och smällare

Igår orkade jag inte med att blogga något, jag var såååå trött efter att ha sovit taskigt några nätter och varit mycket. Jag jobbade igår och det var väldigt drygt jag jobbade supereffektivt för att få komma hem snabbt, men när jag kom ut från Orustbuss så hade det kommit en massa varor! *suck* Så jag fick 3 pallar med varor som skulle bäras in och packas upp i förrådet. Så det var bara att sätta igång.

Jag hade Åskar med mig ner som sällskap och så Per kunde tvätta och ta det lugnt utan att behöva tänka hund. När jag jobbar själv så brukar Åskar få gå runt lös på arbetsplatsen eftersom jag litar på att han inte sticker när jag öppnar dörren. Så igår när jag bar in alla varor så var dörren uppe och han stod i dörröppningen och kollade på alla människor som skulle resa till sina nära och kära med tåg. När helt plötslig jag riktigt hör ett riktig vrål och hundskall, en hund som var skitförbannad, vände mig om och såg en stor svart hund som gjorde utfall mot Åskar i dörröppningen. *panink, massa tankar hann flyga runt i huvudet* Men jag sa stanna kvar till Åskar som stod i dörröppning, och vet ni vad? Han stod kvar och kollade bara på den andra hunden som om han vore helt dum i huvudet. Jag har världens bästa hund!

~~

Idag så tog jag mig energin till att gå ut och träna apportering med Åskar med en dummy, tänkte att det var länge sedan och både jag och han var på bra humör. Så vi vandra ut glada i hågen, med godis och dummys. Upp på platån där vi brukar träna och vi sätter igång. Det går rätt bra, men han är väldigt dålig på avlämnaden, hur fan lär man in det bra? Han släpper alltid dummyn, bollen eller vad det nu är vid foten. Jag hinner Aldrig ta den ur munnen och säga loss. Vet inte hur jag ska lära in det? Men hur som helst när vi höll på som bäst så hörs det "PANG!!!" Fan i helvetes jävla skit, smällarna har börjat. Åskar får panik, snabbt på med kopplet innan han sticker. Men jag kan ju inte gå därifrån och hem med honom heller eftersom då visar jag ju att det faktiskt är farligt och att vi måste smita därifrån så fort som möjligt. Men jag tog orken till mig och stod bara helt still och väntade på att han skulle lägga sig ner någorlunda avslappnat. Det gick rätt bra. När han var lite lugn så tränade vi väldigt enkla saker på vägen hem så att vi inte slutar på ett dålig sätt.

Jag hatar smällare, bara så ni vet!