onsdag, januari 30, 2008

Livet är ett helvete och jag ger snart upp

Så hemskt är det, jag orkar faktiskt inte med detta liv. Under alla de månader och år som jag har mått dåligt, så tror jag att jag snart närmar mig det värsta. Men jag är ju medveten om det, jag försöker rädda mig själv. Eller nja, sambon försöker väl rädda mig. Han har bokat en akuttid hos kuratorn imorgon. Vi får se hur det går. Om det hjälper eller inte.

Under december och januari har jag fått ett nytt jobb, den psykosociala biten är hemsk där, massa bråk och tjafs och min brukare är rent ut sagt elak mot sin familj, och vi P.A's ska bara stänga av öronen eftersom vi inte är där för familjens skull. Tungt är vad det är. Både psykiskt och fysiskt eftersom det även innefattar en del tunga lift.

Jag sover inte längre. Inte ens sömntabletter hjälper. Kul va?

Sen hände det absolut värsta i helgen som gjorde att jag förlorade allt hopp, jag vet inte när hoppet orkar återvända. Men det lär ju dröja iaf... Min älskade söta underbara bebis, min första hund som jag lämna kvar hos mamsen och papsen när jag flytta eftersom jag inte kunde tillgodose hans behov, jakt. Men iaf så drunknade min lilla älskade bebis i lördags :( Det skedde självklart under jakten.

Det är ofattbart att jag aldrig mer får se honom, aldrig mer får klappa honom, aldrig mer får pussa honom, aldrig mer irritera mig på honom. Aldrig mer......

Han är borta och jag kan inte hantera det, inte familjen heller. Det är fruktansvärt. Man fick ju inte ens säga Hejdå och farväl.

Den enda trösten är att det antagligen gick snabbt eftersom det är kallt i vattnet samt att han avled då han gjorde det han älskade mest. Jaga.

Min älskade bebis! Varför? Hur ska jag kunna orka gå vidare? Hur ska jag orka att åka hem och hälsa på mamsen och papsen när du inte finns där? Jag älskar dig. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta........

Men iaf så brast alltihopa då, det slutade med att jag tog en liten sax och klippte upp mina sårskorpor på benen... Inte min smartaste ide kanske. Men det lindrade för stunden. Och nu har sambo gömt saxarna...... men men....

Inga kommentarer: