Är det som präglar mitt liv, jag börjar lära mig leva med det. Men jag vill inte lära mig leva med det, för varför ska det vara en del av min vardag? Det är väldigt onödigt egentligen.
Jag jobbar dagligen med att få bort det, men det är svårt när oron och ångestens klor sätter sig fast. Jag har inte hittat någon väg ut ännu. Men jag vill lyckas.
Jag har något som kallas GAD vilket gör att man är orolig och ängslig för allt i livet, tänk dig själv att oroa dig för att gå ut och gå, äta, duscha, pengar(!), prata med folk, att någon ska ringa, att datorn ska paja, att hunden ska bli sjuk. Hela hela tiden. Irrar tankarna runt.
Jag har påbörjat KBT och jag hoppas det ska hjälpa lite. Jag har nästan gjort klart mina läxor, men det är bara att jobba vidare på dem ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hej gumman! Vad jobbigt det låter, visste inte att du hade GAD. Har det blivit bättre med huvudvärken och tycker du att medicinen hjälper ngt?
Kram
Åh tack så mkt =)
och hoppas du blir bättre.. det där lät inget vidare..
Du vet att jag hoppas att du en vacker dag ska slippa detta! Sköt nu om dig och ha en härlig kväll.
Zorro
Hej Sara och Åskar! Varmt tack för a) din nya bloggadress (jag ska följa den dagligen) och b) för alla trevliga kommentarer till min blogg. Kram från Bengt med beardisarna BARON och FALSTAFF
... fast vi saknar ett foto på dig. Det fanns i din tidigare blogg! Kramar igen
Jag fick lära mig en ny diagnos. Det låter inte kul.
Hoppas att din behandling hjälper dig!
Jag är nyfiken på KBT.
/D
Skicka en kommentar